Hur ser framtidens mediesamhälle ut? Spaningar från MEG 2015
För två veckor sedan var vi på plats på Mediedagarna i Göteborg för att ta del av intressanta seminarier och diskussioner om dagens och framtidens mediesamhälle. Meg är ett forum för det politiska samtalet om mediefrågor och för aktuella frågor inom medieutveckling. Där möttes beslutsfattare, väletablerade och nya medieaktörer som arbetar med allt från innehåll och produktion till distribution och teknik. Kort sagt, mediebranschen var på plats.
En av de stora frågorna som många olika aktörer tog upp var hur aktörer på mediemarknaden idag ska ta betalt för medietjänster och förhålla sig till det förändrade medielandskap som vi befinner oss i. Den traditionella annonseringen anses ha minskad effekt och ”publiken” är inte längre villiga att betala för nyheter och medieprodukter.
Ett av de växande fenomenen som diskuterades var ”Native Advertising” där produktionen av olika medieprodukter sponsras eller finansieras av ett varumärke. Kort och gott kan det beskrivas som material finansierat av ett varumärke förpackat som redaktionellt innehåll. Något som många anser vara ett desperat försök för de traditionella medierna att få in finansiella medel när varken annonsörer inte längre är villiga att betala för traditionell reklam och läsarna inte heller är villiga att betala för innehållet. Frågan är ju om publiken kommer att bli mer benägna att betala för medierna om det fortsätter åt detta håll? Antagligen inte.
En av frågorna som diskuterades var varför medierna fortfarande envisas med att finnas kvar i en form som inte längre är aktuell för målgruppen. Och vem är egentligen målgruppen idag? Reklamen lindas in i fina paket märkta ”redaktionellt material” och skickas till av insamlad data utvalda målgrupper. Den riktade reklamen när den är som bäst, annonsörerna är nöjda och de traditionella medierna kan leva kvar i befintlig skepnad ett tag till. Men hur länge är detta hållbart?
Mediepubliken går inte att lura i längden, i slutändan handlar det om relationer, en relation mellan publik och medieaktörer vars förhållande är förändrat. Publiken är inte längre mottagare, frågan är om de ens är en ”publik” längre. Det är inte konstigt att ”publiken” inte vill betala för information som de själva anser att de är med och skapar. I dagens mediesamhälle vill alla stå på scen men ingen vill sitta i publiken. Alla vill prata men ingen vill lyssna. Och hur tacklar vi det? Jan Helin, publisher på Aftonbladet menar att detta inte alls är utmaningens tid för mediesamhället, att vi måste sluta försöka återuppliva gamla modeller och istället uppfinna nya. Detta är möjligheternas tid.