Länge leve parken

Det är onsdag och jag cyklar till jobbet vid lunch. Direkt slår det mig att så här års lever vi svenska ut. Mitt i debatten om att vi rör oss för lite, att skolan har för få gympatimmar att våra äldre är stillasittande, möts jag på min 30 minuter långa cykeltur av så mycket hälsa, glädje och rörelse att jag nu sitter med ett leende på läpparna vid datorn. Strax efter Fyrverkarbackan har ett trettiotal seniorer träffats för att spela boule och det är mycket skratt och värme. Vid den gamla scoutstugan vid vattnet, får jag sakta in rejält. Här har traktens alla hundägare samlats för promenad och en kille har redan badat vid bryggan. På berget mittemot Smedsuddsbadet har man gjort en utomhusträningsbana och atleter i alla åldrar springer upp och ner för berget. Det är färgsprakande träningskläder och många hejarop. Så kommer jag till Rålisparken. Här verkar det som om att Rålambhovsskolan och Kungsholmens gymnasium släppt ut alla sina elever. De springer, skrattar och har roligt, några klagar visserligen men det är fart. Sist svänger jag in på cykelbanan bredvid strandpromenaden längs Norr Mälarstrand. Här springer och går så många människor att det är kö längs vattnet.  På ett par hundra meter har jag sett fler människor i rörelse än på bra länge. Jag blir så glad över att vi nyttjar varenda hörna av våra parker och att fysisk aktivitet ändå är så stor del av många människors vardag.